Lycka,stötar och körlektioner bl.a..

Jag är precis hem kommen från en timmes träning på gymmet. Skönt att jag pallrade mej dit även fast allergin försöker sätta stopp för mej,men jag segrade!
Jag är lycklig, dock inte 100% nöjd, men lycklig. Det är mest småsaker som stöter mej i sidan då och då, så som att folk ändrar sina tankar när det är försent, att jag inte är i den form jag planerat vid det här laget och att prins kisse nu lämnat oss,vilket inte är en liten sak som bara stöter mej i sidan, den mera gnager och slår.
Annars är jag lycklig! Jag har en karl som stulit mitt hjärta, och det verkar ömsesidigt dessutom! Sen har jag ju självklart inte glömt bort min kära syster som hållt körlektioner med mej ute på vishan, och fler ska det bli. Jag har ett jobb jag trivs på, jag är nära att lyckas hjälpa människor till det bättre då och då, jag hade en trevlig gnestadag även fast den inte blev så klassisk, men sanningen är att jag har börjat tröttna så en sen då? Huvudsaken för mej var att jag fick vara med rickard och träffa annat folk från förr så som till exempel slangen.

Nu ska jag vattna lutfisken och dra en dusch!
See yaah

Hagel på två sätt

Jag gick sakta och harmoniskt hem mot Hållsta-skogen där min älskade bor. Kanske skulle jag klara mej från regnet trotts allt. Molnen spricker upp en aning och eftersom jag inte har någon brådskan hem stannar jag till vid hästhagen som sträcker sej längs min högra sida av vägen. Jag står kvar ett par minuter och tittar på en fin,kraftig,isabellefärgad kallblod, ”tänk om jag kunde sitta upp över den runda bekväma manken och rida resen av vägen på honom till Hållsta?”. Jag går vidare, kommer så småning om fram till min systers stuga. Ingen bil hemma så jag knackar inte på, men jag går in på tomten och tar mej en närmre titt på hennes mästerverk till plantage längs husväggen. Jag hinner gå 100 meter till förrens jag känner en kylig vattendroppe på min axel. Sen forsar både regn och hagel ner över mej. Jag slänger på mej min jacka och ökar tackten mot skogen, haglet sved när det träffade mina lätt solbrända kinder. ”Appropå hagel; så gubbarna på skjutbanan tycker jag är duktig? Hm, sånt blir man glad av att höra. Nu blev jag laddad till nästa skytte” En del hagel är roligare än andra. Mina vita converse skor förvandlas till gråa. Jag stannar till under ett stort träd och ser på hur regn o hagel slår hårt ner i backen. Jag struntar sen i att det regnar, jag är ju redan dyngsur. Så jag knallar längs grusvägen och in i skogen sakta och tittar noga på varje blomma jag går förbi, vissa gånger stannar jag till tillomed. När jag är hemma tar jag fram ett block för att skriva ner mina tankar på hemgången. Sen tänker jag även mycket på min älskade rickard: hans händer, hans kyssar, hans röst, hans leende.. Jag slår upp sista sidan i blocket och kom av mej med allt positivt.. Jag drar efter andan och blinkar hårt o länge.  En viss historik vill inte läsas. Jag tar nog datorn istället..